Helgen har varit intensiv med mycket besök.
I dag var pappa Jäger här och skrämde slag på sina valpar. De skällde på honom och sprang och tog skydd under soffan när han kom in i hagen. Så kan det gå när detkommer in en okänd hund i flocken,som bara vill hälsapå alla med hela kroppen som en glad flat gör. Leah tyckte nog han fick skylla sig själv,när han inte varit så närvarande som pappa till valparna. 
Tyvärr hann jag inte ta några bilder på Jäger idag, men här är en bild jag tog när vi var nere i Ljunby hos matte Anna och tittade på honomi höstas.

På lördagen gick Anna och jag igenom alla valparna,,kollade tänderna, kontrollerade om alla kulor hade trillat ned på hanarna mm och sen  provade vi att ställa upp dem. Här är några bilder.

Kullen är fortfarandemycket jämn och riktigt fin konstaterade vi båda. 
I kväll blev det kloklippning och bad inför morgondagens veterinärbesiktning.

Leah vill ju inte riktigt sluta dia sina valpar. Hon blev så ledsen idag när hon inte fick gå in till valparna ,så hon fick sen en tröja på sig, så hon kunde gå in och kolla till dem. Hon hatar att ha saker på sig,både sele,täcke och ännu värre en T-shirt,men hon glömde bort det efter en stund hos valparna. 

Dagens bästa stund tycker flattisgänget är när de fått frukost och sen får springa genom huset ut i skogsbacken.   

Leah tycker fortfarande att alla ska få lite mellanmål,men det börjar vi bli lite oense om. Det är dags att sluta dia dem nu. Inez har nästan helt slutat med sina, men hennes valpar går gärna till Leah. Vi får se om vi kommer överens Leah och jag eller annars åker en T-shirt på snart, så valparna inte kommer åt att dia. 

Nu laddar vi för att välkomna pappa Jäger på lördag och söndag. Ska bli så kul att tillsammans med Anna gå igenom alla valparna en och en.

För varje dag ser vi nu nya egenskaper hos varje individ. Nu börjar pusslet att hitta rätt valp till rätt familj. Jag memorerar väldigt mycket av deras beteende  nu. Svårt för det är en väldigt jämn kull, men det är ju bara positivt. Det finns inte en enda mespropp, ingen som inte tar för sig, alla oerhört sociala och vill komma först upp i mitt knä. Några blir kvar i knät andra hälsar och sen är det bus med syskon som gäller. Matglada är de alla så. Några är bara helt tillfreds med att vara en i gänget. 

Kycklinghals till lunch idag. Gott gott gott.  Tillsammans med Springer spanielvalparna fick de visa att detta är en delikatess som man gärna håller för sig själv.

Idag valde de själva om de ville vara ute eller inne. Mitt på dagen i värmen valde de alla att en efter en gå in och sova lite. Skönt när de själva känner av när det blir för varmt och söker sig till skugga eller in.

Äta ute är gott. Alla 20 samsas så fint runt maten, 

Vad hände här... Fel mamma men hon är go hon med....

Bästa kompisar.

Nu är valparna ute varje dag. Igår var de ute hela dagen när vi hade flera besök.
Det är nästa omöjligt att fota dem när de är vakna, för då är de aldrig stilla. 

Leah tycker även det är härligt att vara med nu, när de inte bara vill dia. På kvällen låg hon och myste med dem. Uppfostrar dem om de är för hårdhänta med henne. Då morrar hon lite lågt åt dem för att sen i nästa stund pussa på dem. Precis som det ska vara.

Leah såg så nöjd och harmonisk ut. Oj vad jag älskar denna hund.

Busa i tunneln det var spännande.

Mat ute...

Gäsp...

Frisk luft gör en liten valp hungrig. Så mera mat när vi kom in.
Se så fint de samsas alla runt samma matskål. 

Sen blev det "over and out".....

Riktiga kavata knubbisar har de blivit nu. Så härligt att sitta ute  i kvällssolen och mysa med dem alla. 

Tänder har de och bitas det kan de verkligen nu. Det gäller att akta tårna som är populära att hugga tiag i. Fingrarna smågnager och slickar de mest på, men det är ok. 

Allt ska in i munnen och undersökas.

Inte ett dugg söt....

Lipa kan vi också....

Mest poppis var ändå Inez, som tog ledig från sitt gäng och gick in som extra mamma. Leah passade på att ta en tur runt på gården och rulla sig i gräset.

Igår var det besök igen. Oj vad trötta valparna blir efteråt. .... och hungriga
 Alla valparna känns så trygga och det känns skönt.

På kvällarna plockar vi ofta med oss lite olika valpar ut i knät i soffan.  Så mysigt.

Idag när vi vägde alla, var vi tvugna att nollställa vågen en extra gång innan vi litade på vikten. De går upp nu så mycket fortare i vikt när de börjar med fast föda. Nästan alla har passerat 2,5 kg nu.  Riktiga sötnosar är de ju också nu.

Sen blev det bus igen. För varje dag nu ,så är de mycket mer intresserade av att  bråka med varandra, bita i saker och krypa i och ur, upp och ned på allt möjligt. Vi rotar runt i huset och hittar lite av varje som de kan sysslesätta sig med.  Fortfarandeär leken korta stunder och ibland mitt i leken bara somnar de. 

De gillar verkligen nya hagen. Leah är också nöjde med den. Mera plats för henne när hon vill gå in till dem. 

Valplådan flyttade vi ut igår och nu bor de i en stor hage i vårt arbetsrum. 
Jätte kul var det att hoppa upp, krypa under och sen gosa de ned sig i en Biabädd och sov gott hela natten. Yippie......
Idag fick de komma ut i hallen när det var städdags i hagen. 

Aj, nu har de fått vassa tänder ....

Inez, Leah och Miri spanade in dem utanför.

Nu är Leah gäng 4 veckor. Oj jag vad det går fort.
Ett trött gäng ikväll efter första besöken idag.

Somnar så tryggt i ett knä. Som vanligt sover sig valparna igenom den största delen av besöken. Vänta bara om några veckor, då kommer det vara mer liv.

Nu är också alla valparna registrerade i Svenska Kennelklubben (SKK) och fått namn.
Vad kommer de heta då?
För den här kullen har vi valt att döpa dem efter medicinska hälsoörter.
Det är ju precis just vad det är att få en flat. Rena hälsokuren för kropp och själ.
Pappa Jäger heter ju Miss Mallory My Hero. Miss Mallory är kenneln han kommer ifrån och My Hero hans stamtavlenamn. Så vi la till My Hero i namnet också.
Så här heter dem i sina stamtavlor:
Tikarna heter:
Itans Ljuva My Hero Chamomile
Itans Ljuva My Hero Lavender
Itans Ljuva My Hero Rosmary
Itans Ljuva My Hero Verbena
Itans Ljuva My Hero Basilica
Itans Ljuva My Hero Lemon
Hanarna heter:
Itans Ljuva My Hero Ginger
Itans Ljuva My Hero Yarrow
Itans Ljuva My Hero Parsley
Itans Ljuva My Hero Licorice
Itans Ljuva My Hero Cumin
Itans Ljuva My Hero Mustard
Jag tycker det blev fina namn.
Vad kullen ska heta funderar jag fortfarande på, Örtkullen, My Hero kullen, Herokullen? Vi får se. 

Vi ökar på portionerna med mat för varje dag, men Leah står fortfarande för den mesta maten. Hon går in och ger dem när hon själv vill under dagen, Med ett lite extra mål kött på kvällen också, så sover vi riktigt länge på natten nu.
Nu vill valparna inte vara kvar i lådan så mycket längre. Den är fortfarande mysig på natten, men på dagen är de hellre ute i hagen utanför. De brottas och skäller på varandra och börjar undersöka lite leksaker också.

Ja, man får sova hur som helst.....

Och nått bordsskick har vi inte lärt oss än....

Ja valpar kan verkligen grisa ned sig... men efter ett litet bad så luktar man så där mysigt gott igen.

I går började vi introducera lite mat till Leahs valpar.
Små miniköttbullar av svensk mager nötfärs utblandad med äggula och rapsolja rullade vi och sen fick de alla smaka ur min hand. Oj vad snabbt de fattade alla att detta var ju smaskigt. När de sen fick dia från Leah efteråt, så blev de så jättetrötta. 

I helgen har vi sedan gett dem för varje gång lite större portioner. När vi sett att alla klarar att äta fint ur handen får de prova själva. På gamla förrättsassietter portioneras maten ut nu de första dagarna, så att alla får sin egen portion. Då ser jag lätt att alla 12 har ätit. Snart nog kommer det bli huggsexa i en gemensam skål, men då vet jag ändå att alla ändå vill och kan kan äta bra.

De verkligen kastar sig över maten och det är inte tal om något vidare bordskick.

De hade två åskådare strax utanför som också verkade intresserade av special maten.  

Leah höll sig i bakgrunden. Tror hon vet att nu är det valparnas tur. De äter ju rätt slarvigt, så hon kunde sen gå in och slicka resterna i lugn och ro.
Det är mysigt med diande valpar, men nu börjar faktiskt den roligaste tiden med valparna. Att dia 12 tar ju energi av en tik och nu kan Leah få koppla av lite. Fortfarande i många dagar framåt är diandet ändå den viktigaste näringen för valparna, men har de innan fått lite annat i magen blir det inte sån huggsexa vid mjölkbaren och Leah trivs bättre där då.
När de nu börjar få mat av oss kommer vi också bli mycket intressantare för dem. En viktig del i deras socialicering med oss människor. Det är ju så mysigt när de själva väljer att krypa upp och undersöka oss och sen efter en stund somna i ens knä.
Nu sover de inte alltid i en hög utan sprider ut sig i hela lådan, ofta längs kanterna.
Nu finns där också en låda med papperspån. Vi testade det på vår förra Spaniel kull och det fungerade så bra, så vi testar igen.  
Valparna förflyttar sig gärna en bit bort från sin sovplats och oftast mot lådans öppning redan nu för att kissa och bajsa. De vill ha det torrt och fint. Efter ett tag hittar de lådan med spån och sedan med förra kullen lärde de sig jättefort vart de skulle gå.  
Lite tidigt än, så en bråkdel hamnar där nu, men ska man få det att fungera bra  måste man ha introducerat spånet innan de börjar äta, annars kommer de tugga spånet och tror det är mat. Vi får se om vi lyckas. 
Nu ska vi äta på oss bra i veckan och växa lite till, för nästa helg kommer blivande valpköpare på sina första besök. Det ser vi verkligen framemot.

Nu skäller de glatt på varandra och börjar verkligen upptäcka varandra.
Hörseln verkar mera utvecklad nu, för de hör på långt håll när Leah är på ingång. Naturligtvis känner de ju också doften av henne på långt håll.
Hon ska alltid dricka massa vatten strax utanför lådan innan hon går in till dem och det reagerar de direkt på. Alla tar sig så snabbt de kan fram till lådluckan, sätter igång värsta måskören, så när vi öppnar vet Leah inte riktigt hur hon ska ta sig in. Hon vill ju inte kliva på dem. Matte får kliva in först och mota bort dem lite, så hon kan skutta in utan att trampa på någon. Teamwork de är vi bra på Leah och jag.

I går kväll blev det kloklippning av hela gänget. 216 små sylvassa klor som skulle klippas. Inte så populärt, så lite protester blev det ju naturligtvis, men det gick snabbt över. Minsta lilla klosaxen får vi använda nu i början.

Nu börjar valparna mer och mer resa upp hela kroppen och benen när de förflyttar sig. Några extra ivriga har redan kravlat sig ut lådan några gånger. 
När de ätit sitter de ofta upp en liten stund eller går omkring innan de somnar. 
 
Leah kämpar på med diandet. Vi är med henne varje gång nu för att se till att alla får äta. De har en otrolig sugkraft i munnen, så det märks på Leah att det gör ont ibland.  Mjölken räcker ändå till än och det är skönt. Vi väntar gärna lite till  innan vi börjar introducera små smakportioner av kött.

I Påsk har våra vuxna bar varit här så det blev inte så mycket tid för valpbilder. 
Alla 12 växer och mår riktigt fint. Fortfarande sover och äter de ju mesta tiden. 
Sätter jag mig i lådan tar det inte många sekunder innan de kommer krypande mot mig och upp i knät, fortfarande lite vingliga och små kuttrar lite. 
Det blir trängre och trängre hos Leah vid matningen nu när de växt
Alla kämpar verkligen för att komma fram först och få bästa platsen. Det är bra, det visar att ingen är svag och hamnar på efterkälken.
Nu börjar de mer och mer likna små mini flattar. Rultiga små härliga klumpar.

I dag har alla valparnas ögon öppnats. Så härligt att upptäcka. Än så ser de inte så mycket, så vi håller det ganska mörkt i rummet för att de sakta ska få vänja sig vid ljuset. Det tar ytterligare några dagar, men sen när synen utvecklats mer börjar en ny härlig tid i lådan.  Oj vad fort det går. 

När de nu sover flera timmar i streck har även jag vågat mig ut i vårsolen en stund. Leah låg och myste i solen och tittade på när lövräfsan for fram och tillbaka på gården.

Hon tar små turen in till lådan och kollar läget, pussar och tvättar dem lite och städar lite i lådan, men sover de tungt kommer hon ut igen. Hon känner av när mjölken runnit till och det är lagom dags för matning igen. 

Ja inget fel på energin i denna kull.
De börjar bi riktigt runda och goa som valpar ska vara. 

Leah har verkligen kommit in i ett härligt lugn och det känns så tryggt nu med hennes kull. När de vaknar är det inte direkt ett massa pipande efter mat, utan de kryper gärna omkring lite runt i lådan och jag tror de småsnackar lite med varandra. Leah kastar sig inte nu direkt in när de vaknat utan låter de vara en liten stund innan hon går in. Hon hör sen på pipandet när det är dags. 

Vi tog oss lite egen tid Leah och jag på eftermiddagen och gick ut och satte oss i blåsippebacken. Valparna sover flera timmar i streck nu, så känns skönt att komma ut lite.

Leah har nu full koll på sina valpar. Hon går in och ut till dem själv som hon vill hela dygnet. Hon ligger länge hos dem så alla hinner dia, sen rullar de ihop sig i en stor hög och hon går ut och vilar lite eller sitter och tittar nyfiket på Inez valpar. Skönt att allt känns tryggt med hennes kull nu när vi fått en till.
Titta vad de växt nu, ingen liten hög i mitten längre.

En vecka har nu gått. Efter den lilla dippen vid dygn 5 är allt nu tillbaka till ett behagligt lugn. Valparna äter ca varannan timme och det har Leah koll på.
Hon kommer gärna ut och lägger sig i hallen i bland efter matningen och valp skötsel.

I bland smyger hon in och bara tittar till dem över lådkanten. 

Eller lägger sig i andra ändan av lådan och bara tittar på dem.

Inez är ofta med och sittar utanför och kollar in.

Natten var lite pipig och några valpar var lite oroliga. Tarmarna ska igång och ibland kan de få lite magknip, inget konstig, bara det inte håller i sig för länge. Leah gjorde vad hon kunde för att hjälpa dem genom att vända dem på rygg och slicka dessa valpar lite extra på magen. Skönt hon vet vad som ska göras. På småtimmarna var allt lugnt igen, men både Leah och jag rätt trötta. 
Leah somnade strax utanför lådan bredvid vattenskålen när hon hade druckit och snarkade högt och ljudligt ett bra tag. Det var hon värd, så jag störde henne inte. Nu när valparna börja öka i vikt i lite högre takt behövs det ju produceras mera mjölk och det gör henne lite extra trött också. Helt naturligt.   

Här har det blivit något form av kösystem, ser det nästan ut som...
Och tänk dessa härliga gula som vräker ut sig på bästa platserna. Riktigt rolig bild tycker jag.

Man brukar säga at de tre första dygnen är väldigt viktiga för valparna. Mycket kan hända då. Nu är vi på dygn 4 och allt känns så här långt bra. Alla valparna ökar fint i vikt. Den som ökat mest har gått upp 200 gr. Det är några som utmärker sig och försöker sno en matplats som redan är upptagen. Alla får ju inte plats samtidigt. Det är verkligen  kraft och ljud i dem när de stångar sig fram. Ingen vill frivilligt lämna sin plats och har de väl sugit sig fast är det svårt för nån annan att rubba dem tills den har ätit klart.
Bra tecken för mig att se, vilket betyder att de alla har kraft och driv att vilja överleva. När de är så här små är det annars lätt för någon att halka efter och ofta får man då hjälpa den valpen lite extra under en längre tid för att komma i fatt.

De har redan små fina klor på tassarna

Leah är nöjd och lämnar hon lådan en stund för att äta eller hälsa lite på Inez och Miri, så springer hon snabbt tillbaka direkt om det börjar pipa i lådan.
Annars händer det inte så mycket nu på dagarna. Mat, sova, pipa och kravla omkring lite. Om nån vecka kommer jag ha mycket mer att berätta om.

Det blev ju vinter igen och Leah tog sig lite ledigt för att gå ut och rulla sig lite. 

Husse har nu installerat kamera i hundrummet. Skönt att kunna gå ut och äta middag vid ett matbord istället för i sängen tycker jag, så han fick pluspoäng igår.

.Valparna är nu snart 2 dygn. Allt flyter på bra i lådan. Leah spenderar i princip all tid i lådan fortfarande. Täta turer ut i köket bara för att fylla på med mat.
Precis som det ska vara.

När valparna inte diar så kryper de ihop i en hög, Skönt för Leah att kunna sträcka ut själv lite vid sidan om. Vi har rätt varmt i rummet, så både Leah och jag tycker det är för varmt. Valparna är känsliga för kyla, så vi får stå ut.

När de vaknar söker de själva upp Leah. Lite vingligt men alla ålar  sig fram.
Ett bra sätt att se att de mår bra och har kraft att hitta maten. Piper högt gör de innan de hittar fram.

Äntligen är Leahs valpar här och vilket gäng det blev. 12 st, inte undra på att hon var stor och tung sista tiden. 
Redan natten till lördag visade Leah tecken på att valpningen startat. Hässjade och var orolig hela natten. Hon hade svårt att hitta en bekväm ställning. Ville helst sitta upp. 
Hela lördagen gick och inget hände. Täta promenader och sen en liten språngmarsch på gräsmattan några varv satte fart på valpningen. 
Sen gick det undan:
20.09 svart tik 425gr
20.26 svart hane 472gr
20.30 svart tik 425gr
20.50 svart tik 415gr
21.14  gul hane 472gr
21.25 svart hane 450gr
21.44 svart tik 473gr
21.55 gul tik 380gr
22.55 svart tik 430gr
23.20 svart hane 444gr
00.00 gul hane 440gr
00.20 svart hane 433gr

Leah ser så nöjd ut

Vilken fin liten hög av valpar. Leah är snabbt ute och rastar sig lite

Leah mådde bra under hela valpningen. När det väl var igång så känns allt lättare.
Efter 8 valpar blev det ett litet uppehåll innan värkarna satte fart igen.
Leah tog sig an valparna direkt och var noga att slicka alla torra. 
Hon såg så nöjd ut. Skönt säkert också att bli av med den spända magen.
 
Vi fick verkligen släpa ut henne för att kissa och sen var det full speed in i lådan igen.
Valparna var direkt väldigt rörliga och kämpade mot maten, vilt pipande
Mjölkproduktionen verkar ha kommit igång bra, för efter en stunds diande,  snusade alla gott.?
Första dygnen är ändå lite nervösa, då mycket kan hända med de små. De tappar vätska och vikt snabbt. 
När det är så här många måste man vara med hela tiden och kontrollera att alla kommer fram och får en plats att dia. 

Det märks på Leah att det är hennes 2:a kull. Hon tog sig an mammarollen direkt på största allvar och visste precis hur allt skulle gå till. Inte lätt att lägga sig försiktigt med så många valpar utan att nån hamnar i kläm. Hon har en fin teknik och puttar dem med hela kroppen så hon får plats intill dem.

Miri undrar lite vad som händer inne hos mamma Leah, men hon ligger snällt vid grinden och går inte in. Hoppas hon blir en riktigt bra extra mamma sen när Leah börjar tröttna på sin valpar. Ja, hon är storasyster nu, så otroligt.

I går på söndagen var det lite vilodag. Så härligt att bara sitta i valplådan och lyssna på smakandet från hungriga valpar. Bra tecken, de första dagarna kan mycket hända med de små liven och viktigast är att diandet fortsätter bra för alla.
Leahs matlust har ocksåkommit igång igen , så det blev många småmål utspridda över hela dagen.

Leah har bestämt sig. Det blir i valplådan vi ska vara när valparna kommer. Skönt. Hon har fram tills igår inte visat nått större intresse för den. Nu vill hon vi sover inne i det rummet. Matte ska vara med helst hela tiden. 
Hon talar verkligen om att det börjar närma sig. 
Vi har satt staket med grind utanför rummet, så vi kan stänga ute de andra två. Inez och Miri verkar ändå förstå att dit in går vi inte. De stannar snällt utanför den öppna grinden. Så kloka djur kan vara. 

Igår var det inte mycket mat vi bjöd på som smakade gott enligt Leah. Det finns nog inte heller plats med så mycket mat i den stora magen. Husse offrade några skivor lövbiff och det slank i alla fall ned. Det var ju fredag, så lite gott ska det väl ändå bjudas på. 

Vi är redo så nu hoppas vi valparna kommer snart, så Leah får lite lättare att röra sig igen. Det tränger på så det blir många små turer ut på gården.
Än klarar hon i alla fall att hoppa upp i sängen i valprummet. Skönt att vila lite mjuk bland kuddarna när hon bökat och bäddat i lådan ett tag. 

Idag har vi gått många småturer upp i skogen bakom vårt hus. Skönt at röra på sig och vilddjuret Miri far som en stolle fram och tillbaka runt oss. Hon tycker det är tråkigt att de andra två bara lunkar på sakta framåt eller letar gräs att äta. Det är ju egentligen koppletvång nu i skog och mark, men Miri håller sig nära oss och kommer direkt när man ropar på henne, så vi fuskar lite. Hon behöver verkligen få springa av sig lite. Leah bestämmer som vanligt när hon vill vända hemåt och då går det med bestämda steg tills vi kommer innanför grindarna.

Väl hemma igen, så är det mest så här vi ser Leah på favoritplatsen mitt i hallen.

Mer kräsen på mat nu. Idag var det ok med köttfärs och kokt ris. 

När vi pysslar här hemma och förbereder oss, så vet tjockisarna var de ska vara.
Just det, precis där man hela tiden passerar. De verkar också tävla om vem som vinner tjockisligan.

Gäller och se sig för när man sätter ned fötterna, men vi förstår varför läget är så bra..... När vi passerar in i köket kan man lätt hänga på och få lite extra mat. Hungriga jämt är dem.  Så här i slutet av dräktigheten ger vi förrutom den vanliga maten en hel del vanlig lagad mat. Makaroner, köttfärs och grönsaker och lite grädde, det är toppen. 

Helgen har varit full av besök av trevliga intresserade valpköpare och en mängd telefonsamtal. Nu stänger vi dörrarna för fler besökare innan valparna kommer.
Nu behöver vi lugn och ro i huset och fixa till det så att båda hundarna får varsitt valprum. Spännande med två kullar så tätt inpå varandra. 

Tjockispromenad.

I lördags ville Leah gärna ned till vattnet och tuffade på med bra fart. I går på söndagen tyckte hon att nu räcker det nog med promenader och valde en kortare väg. Skönt när hon själv väljer hur mycket hon vill och orkar.

Valplådan är på plats i ,Leahs valprum. Skurad och fin, men hon vill inte riktigt än gå in i den. Hon stod i dörren och tittade på mig när jag fixade där inne.
Valde sen att gå ut och gräva ett nytt hål i rabatten. Hon tycker nog vi ska boa till det lite mer i valplådan så hon kan riva runt lite mer. Det ska vi fixa, men det är ju inte dags riktigt än.

Här kommer vi lägga upp bilder från Leahs sista veckor som dräktig och sedan från valparnas dagar här hos oss ända till de flyttar ut.

Ja, Leah ser ju inte så graciös ut längre, men viktigast nu är ju att hon trivs och mår bra. Hittar hon en boll, så kommer hon med den och tycker fortfarande att vi kan väl leka lite. Då tar vi lite kliande under hakan och bestämmer tillsammans att bollen får vara kvar i gräset till en annan dag.