vov, vov, vov...

Nu skäller de glatt på varandra och börjar verkligen upptäcka varandra.
Hörseln verkar mera utvecklad nu, för de hör på långt håll när Leah är på ingång. Naturligtvis känner de ju också doften av henne på långt håll.
Hon ska alltid dricka massa vatten strax utanför lådan innan hon går in till dem och det reagerar de direkt på. Alla tar sig så snabbt de kan fram till lådluckan, sätter igång värsta måskören, så när vi öppnar vet Leah inte riktigt hur hon ska ta sig in. Hon vill ju inte kliva på dem. Matte får kliva in först och mota bort dem lite, så hon kan skutta in utan att trampa på någon. Teamwork de är vi bra på Leah och jag.