Idag har vi gått många småturer upp i skogen bakom vårt hus. Skönt at röra på sig och vilddjuret Miri far som en stolle fram och tillbaka runt oss. Hon tycker det är tråkigt att de andra två bara lunkar på sakta framåt eller letar gräs att äta. Det är ju egentligen koppletvång nu i skog och mark, men Miri håller sig nära oss och kommer direkt när man ropar på henne, så vi fuskar lite. Hon behöver verkligen få springa av sig lite. Leah bestämmer som vanligt när hon vill vända hemåt och då går det med bestämda steg tills vi kommer innanför grindarna.

Väl hemma igen, så är det mest så här vi ser Leah på favoritplatsen mitt i hallen.

Mer kräsen på mat nu. Idag var det ok med köttfärs och kokt ris. 

När vi pysslar här hemma och förbereder oss, så vet tjockisarna var de ska vara.
Just det, precis där man hela tiden passerar. De verkar också tävla om vem som vinner tjockisligan.

Gäller och se sig för när man sätter ned fötterna, men vi förstår varför läget är så bra..... När vi passerar in i köket kan man lätt hänga på och få lite extra mat. Hungriga jämt är dem.  Så här i slutet av dräktigheten ger vi förrutom den vanliga maten en hel del vanlig lagad mat. Makaroner, köttfärs och grönsaker och lite grädde, det är toppen. 

Helgen har varit full av besök av trevliga intresserade valpköpare och en mängd telefonsamtal. Nu stänger vi dörrarna för fler besökare innan valparna kommer.
Nu behöver vi lugn och ro i huset och fixa till det så att båda hundarna får varsitt valprum. Spännande med två kullar så tätt inpå varandra. 

Tjockispromenad.

I lördags ville Leah gärna ned till vattnet och tuffade på med bra fart. I går på söndagen tyckte hon att nu räcker det nog med promenader och valde en kortare väg. Skönt när hon själv väljer hur mycket hon vill och orkar.

Valplådan är på plats i ,Leahs valprum. Skurad och fin, men hon vill inte riktigt än gå in i den. Hon stod i dörren och tittade på mig när jag fixade där inne.
Valde sen att gå ut och gräva ett nytt hål i rabatten. Hon tycker nog vi ska boa till det lite mer i valplådan så hon kan riva runt lite mer. Det ska vi fixa, men det är ju inte dags riktigt än.

Här kommer vi lägga upp bilder från Leahs sista veckor som dräktig och sedan från valparnas dagar här hos oss ända till de flyttar ut.

Ja, Leah ser ju inte så graciös ut längre, men viktigast nu är ju att hon trivs och mår bra. Hittar hon en boll, så kommer hon med den och tycker fortfarande att vi kan väl leka lite. Då tar vi lite kliande under hakan och bestämmer tillsammans att bollen får vara kvar i gräset till en annan dag.